7 frågor om inomhusluften i byggnader – vår expert svarar

Inomhusförhållandena ger upphov till många frågor, oro och misstankar. Men en sak är helt klar: om det uppstår problem med inomhusluften måste man reagera snabbt.

Anne Korpi, specialsakkunnig på inomhusförhållanden hos Senatfastigheter, svarar på sju vanliga frågor om inomhusluften i anslutning till byggande och användning av byggnader.

1. Vilka orenheter finns det i inomhusluften i finländska byggnader?

Totalt sett är byggnadernas inomhusluft ren i Finland jämfört med det övriga Europa. De rekommenderade halterna av radon överskrids dock på vissa orter i Finland.

Halten av små partiklar inomhus i Finland är klart lägre än genomsnittet i Europa. Dessutom finns det färre fuktskador i Finland och de nordiska länderna än i övriga Europa. Till exempel i finska skolor är de uppmätta mikrobhalterna lägre än i Spanien eller Nederländerna. Radonhalten inomhus är däremot bland de högsta i Europa.

Om man ser på den sjukdomsbörda som orenheter i inomhusluften orsakar, dvs. förlusten av funktionsdugliga levnadsår, är de viktigaste faktorerna i Finland små partiklar som kommer in i inomhusluften från utsidan – inte fuktskador. Radon och passiv rökning orsakar också de främsta orenheterna.

2. Ska byggnadens ventilation alltid vara på?

Ja, ventilationen ska alltid vara påkopplad – med planerade luftströmmar – i situationer där lokalerna används hela tiden eller där det finns andra skäl för kontinuerlig ventilation. För att en byggnad eller en lokal ska kunna användas dygnet runt till exempel på sjukhus eller i fängelser krävs kontinuerlig ventilation med de planerade luftvolymerna.

Även under det första året i en ny eller renoverad byggnad ska ventilationen alltid hållas påkopplad för att späda ut orenheter från material. Det finns också särskilda lokaler där det är motiverat med kontinuerlig ventilation, till exempel rökrum, hisschakt, rörtunnlar eller dragskåp. I dessa fall ska den separata frånluftsventilationen alltid vara påkopplad och på motsvarande sätt ska man säkerställa tillförseln av tilluft.

Däremot är heltidsventilation i tomma lokaler energislöseri. Under natten, när kontorslokalerna inte används, används ventilationen periodvis två gånger med normal effekt i en timme. Ventilationsmaskinerna startas alltid två timmar innan lokalerna tas i bruk och stängs av två timmar efter den fastställda användningstiden för lokalerna. Om lokalerna är tomma under veckosluten, används ventilationsmaskiner tre gånger om dagen i en timme. Vid andra tidpunkter ska alla ventilationsmaskiner och frånluftsfläktar vara avstängda. Även frånluftsventilationen i personalutrymmen får inte vara påkopplad under denna tid, med undantag för de ovan beskrivna periodiska driftstiderna.

3. Är det inte en dålig sak om byggnaderna är alltför täta, de blir ju flaskhus som inte andas?

Ett tätt och energieffektivt hus är inte ett flaskhus, om det har ett balanserat ventilationssystem som ger tillräckligt med frisk luft och avlägsnar oren luft.

Men om ventilationen förhindras innebär det att alla utsläpp av föroreningar stannar kvar i lokalen. Utsläppen kommer till exempel från byggnads- och inredningsmaterial, radon i marken, människors verksamhet och ämnesomsättning. Ventilationen är avsedd att späda ut just dessa utsläpp och hålla luften ren.

I ett otätt hus strömmar luften okontrollerat in genom sprickor i knutar och fogar. Det är inte lönsamt! Samtidigt kan även föroreningar överföras till inomhusluften. Okontrollerade luftströmmar skapar också en känsla av drag. Otäthet innebär alltid att värme går förlorad, vilket leder till energiförluster och sämre ljudisolering, dvs. ljud och buller kommer obehindrat in.

Sprickor i väggkonstruktioner skapar också köldbryggor. Det innebär att fuktigheten i den varma rumsluften kan kondenseras på den avkylda ytan i fråga. När fuktigheten kondenseras tillräckligt ofta på en yta, blir ytan fuktig och skapar möjlighet för mikrobiell tillväxt.

4. Timmerbyggnader har alltid bra inomhusluft, eller hur?

Trä anses allmänt vara ett bra material för inomhusmiljön. I en timmerbyggnad används visserligen också andra byggmaterial än timmer, varvid även de andra materialen påverkar inomhusluften.

Timmer är inte immunt mot mögel, det kan också få fuktskador. Trä har en förmåga att jämna ut variationer i luftfuktigheten, vilket gör inomhusluften fuktigare och behagligare under vintern.

I Finland klassificeras barrträprodukter som utsläppssnåla, även om i synnerhet VOC-utsläppen av flyktiga organiska ämnen i färskt trä kan överskrida gränsvärdena för den bästa M1-klassen i utsläppsklassificeringen av byggmaterial.

Å andra sidan bör man komma ihåg att de ämnen som används för att limma trä är viktiga källor till formaldehydutsläpp inomhus, eftersom träbaserade material vanligtvis utgör stora ytor inomhus. Cancerframkallande formaldehyd irriterar ögonen och de övre luftvägarna och har sammankopplats med olika allergier och astma. Ventilationen måste därför alltid ombesörjas oberoende av byggmaterialet.

5. Vi tycker att inomhusluften är dålig – är detta alltså ett mögelhus?

Det kan man inte säga förrän huset har undersökts! Inomhusluftens kvalitet påverkas av många kemiska, biologiska och fysikaliska faktorer. Fukt- och mögelskador är en av många faktorer som orsakar problem, klagomål och symtom eller försämrar trivseln. Andra är till exempel dammig och kvalmig luft, olämplig temperatur och drag, problem med ventilationen och luftläckage samt utsläpp från byggnads- och inredningsmaterial. I Senatfastigheters byggnader är det olämpliga temperaturförhållanden som orsakar flest klagomål.

Mögel som finns i konstruktioner påverkar inte alltid inomhusluftens kvalitet. Detta kan till exempel vara fallet när mögel växer i värmeisoleringen i ytterväggen och konstruktionen har en tät ångspärr och det inte finns några luftströmmar från mögelfloran till inomhusluften. Men man måste alltid ta oron på allvar och ta reda på vad det handlar om.

6. Hjälp! Vi hittade aktinomyceter i vår byggnad, nu kan väl huset inte repareras?

Fynd av aktinomyceter innebär inte att byggnaden inte kan användas eller repareras. Aktinomyceter, eller strålsvamp som det hette förr, är normala bakterier i jorden. Om provet har tagits från en konstruktion som har kontakt med marken, är det normalt att det förekommer aktinomyceter i materialprovet.

Aktinomyceternas dåliga rykte torde delvis bero på att de i offentligheten överdrivet karaktäriserats som särskilt farliga. Aktinomyceter som påträffas i byggnadsmaterialprov kan tyda på fukt- och mögelskador i materialet. Fuktskadade konstruktioner ska i regel alltid repareras.

Fynd av aktinomyceter ska bemötas med självbehärskning, men ändå med allvar. Den vanligaste aktinomyceten är av släktet Streptomyces. Det är en mycket aktiv bakterie i den bemärkelsen att den har ett brett spektrum av ämnesomsättningsprodukter, till och med antibiotika eller cytostatika.

Aktinomyceter är ett tydligt tecken på fuktskador, men det är inte nödvändigtvis det största problemet. Aktinomyceter är inte samma sak som hussvamp. Om hussvamp hittas i konstruktionerna innebär den en mycket större risk för lokalernas användbarhet, eftersom långt framskridna hussvampskador försvagar konstruktionernas bärförmåga.

7. Förr kunde man bygga mycket bättre än nu, eller hur?

Detta påstående kan delvis stämma, men inte helt och hållet. Man kan lära sig av historien genom att välja klokt. Javisst, förr kunde man bygga vackra värdebyggnader. Men alla gamla byggnader är inte längre ”vid liv” – de sämsta av dem har rivits.

Förr kunde man välja de bästa platserna när man byggde, uppe på små backar. Numera återstår ofta endast mjuka lermarker, låglänta marker med risk för översvämningar, våtmarker och till exempel gamla industriområden eller före detta avstjälpningsområden.

Tidigare kunde man också använda enkla konstruktionslösningar. Man gjorde väggar av ett enda material, till exempel av trä eller sten, vilket har visat sig vara mer motståndskraftigt mot fel som uppstår av fukt än moderna konstruktioner där man använder skikt. Det här kunde man göra också i dag, men det är få som är villiga att betala till exempel byggkostnaderna för en tegelvägg som är 60 centimeter tjock.

Förr var materialen dyra och arbetskraften billig, nu är det tvärtom. Vi behöver nya innovationer för ett industriellt genomförande av massiva konstruktioner.

Men vi måste också komma ihåg att man tidigare använde många material eller lösningar som i dag är kända för att vara skadliga för hälsan eller mottagliga för mikrobiella skador. Sådana är asbest, stenkolsbeck och kreosot, blyfärger och ibland även formbrädor av trä mot betong. Även moderna material kan senare visa sig vara farliga, trots att de testas innan de börjar säljas.

Det är inte lätt att få gamla byggnader att uppfylla moderna bestämmelser och krav till exempel i fråga om ventilationsvolymer. Byggnaderna har inte varit täta och yttemperaturen på golvet skulle inte uppfylla dagens krav trots flera lager av trasmattor.

I dag kan man till och med bygga bättre än förut. Å andra sidan kan många av dagens modetrender – till exempel takfönster, glasfasader, omvända tak, avsaknad av takskägg och arkitektonisk mångfald i fasader och tak – i framtiden anses som exempel på riskfyllda lösningar där kunskapen och kompetensen inte var tillräcklig.